En vanlig jävla dag.
Sitter hemma hos Emil och lyssnar på hans musik. Något tråkigt. Letar lägenhet också, eftersom det inte verkar funka mellan Madde och mig. Har för mig egen del valt att väga lite pros and cons, och nackdelarna är faktiskt fler.
Känns inte kul att komma hem till en lägenhet som ser ut som skit och städa varenda gång jag inte varit hemma på ett tag. Madde mår tydligen för dåligt för att se mig och Emil (och för att städa), men inte för att släpa över annat folk och äckla ner hela lägenheten lagom tills jag får komma hem och städa igen. Sätter fan inte min fot i den där knarkkvarten förrän den ser ut som mitt hem igen.
Känns inte kul att komma hem till en lägenhet som ser ut som skit och städa varenda gång jag inte varit hemma på ett tag. Madde mår tydligen för dåligt för att se mig och Emil (och för att städa), men inte för att släpa över annat folk och äckla ner hela lägenheten lagom tills jag får komma hem och städa igen. Sätter fan inte min fot i den där knarkkvarten förrän den ser ut som mitt hem igen.
Känns som att inget jag gör uppskattas fan.
Gav upp min ekonomi, mitt privatliv som jag värderar högre än något annat och slösat nästan hela min budget för att inreda den där hålan. Fick till och med min far att äventyra sin ekonomi genom att gå i borgen för Madde, trots hans protester. Hon betalar i alla fall hyran än så länge.
Känner mig så sjukt utnytjad. Hon respekterar inte reglerna vi gemensamt bestämt, hennes vänner förstör egendom jag lånat, och jag blir gnällkärringen i dramat. Skitkul. Känns som att så fort jag yttrar mig om hur jag tycker och tänker så blir jag stämplad som nåt kontrollfreak. Men är det så konstigt? Jag står fan på alla kontrakt, förutom för lägenheten (som pappa står på), och det är jag som får hålla koll på att räkningar betalas och att allt sköts planenligt. Till min stora fasa skiter det sig jämt.
Har försökt snacka med henne, men budskapet går inte fram.
Det här måste ta slut.
Det här måste ta slut.
Peace~
